Den heliga staden

Agra var inte så hemskt som alla hade sagt till oss innan vi kom dit. Vi hade ett par ganska lugna dagar där och hann med att ta en titt på Taj Mahal både vid solens upp, och nedgång innan jag blev sjuk. Jag vet inte om det var något jag ätit, men min kropp hade iallafall bestämt sig för att det skulle bort. Dagen efter låg jag i feberångor från och till hela dan. Elin var snäll och tog hand om all tågkrångel-bokning till Varanasi. Som tur var blev jag bättre väldigt snabbt och i fredags kväll kunde vi hoppa på vårt skumpiga natttåg.

Tåget skulle, enligt resebyrå-killen, vara framme kl. 10.00 på förmiddagen. Omräknat i “indisk tid” samt lite förseningar, anlände vi slutligen vid två-tiden till Varanasis tågstation.

Varanasi kallas för den heliga staden. Hinduerna tror att om ens kropp kremeras i Varanasi så blir man fri från återfödelsens hjul. Kremeringen sker öppet vid floden Ganges och efter bränningen hamnar askan i floden.

Jag och Elin blev av vårt hotell arrangerade för en tur med båt på Ganges, eller Ganga som Indierna säger. Vi åkte runt i cirka en halvtimme tillsammans med ett hav av båtar fyllt av fotograferande turister.

Varje dag går människor ner till Ganges för ett dop. Den anses rena karman att bada i Ganges. Tyvärr är floden i Varanasi så förorenad att vattnet är septiskt. Prover av floden har visat att vattnet innehåller 1,5 miljoner faecal coliform bakterier per 100 mL vatten. Vatten som anses säkert att bada i ska innehålla mindre än 500!

Jag och Elin var igår och besökte några tempel. I ett av dem, apornas tempel, mottog jag en liten bägare med vatten i handen. Jag gjorde som jag sett en kvinna före mig göra, jag drack upp det. Efteråt fick jag höra att en del av vattnet kom från Ganges! Jag blev lite bestört och berättade för vår guide att jag hade druckit upp vattnet. Han sa att det inte var någon fara, att de ibland brukade dricka hela glas av Gangavatten! “But maybe you will have problems of it because you don’t believe in it”.

Hitills mår jag bra.