Transsexualism

Var ikväll på ett otroligt fint föredrag av en kvinna vid namn Cecilia. Sam föddes som flicka men berättade vid 5 års ålder för sin mamma att han var en pojke. Titta på den otroligt öppenhjärtiga intervjun med Cecilia och Sam hos Malou von Sivers: http://www.tv4play.se/aktualitet/efter_tio?videoId=1.1351086

Könsöverskridande uttryck är något som provocerar. På nyår gick jag på min bror Arvids nyårsfest iklädd skjorta, slips och slipover och presenterade mig som Johan. En del människor på festen reagerade antingen med förvåning, skratt eller misstro. En kompis till mig tyckte det kändes så konstigt att han hade svårt att prata med mig under kvällen. För en annan kompis var det dock ingen konstig grej alls, han sa bara typ "jaha" när jag presenterade mig som Johan. All respekt till honom. När jag som Johan pratade i en grupp märkte jag att folk skrattade mer åt mina skämt. Johan är roligare och bättre på att ta plats än Marianne.

Men det är svårt, det är klart det är. Även för oss som vill överskrida eller intresserar oss för sådant, är det inte självklart. Man vill gärna könsbestämma alla man ser. Går inte det, eller om könsupplevelsen krockar med ens förutbestämma uppfattning av någon, slår ens hjärna bakut. Om jag ser en tjej med "killiga" drag och vice versa, börjar jag genast leta efter tecken på om det är en pojkig flicka eller en flickig pojke. Har personen bröst, snopp eller ansiktsbehåring?

Men även om det är svårt att utmana sin indelning av världen, så är det nödvändigt. Om vi aldrig gör det, så får vi en värld där människor som Sam inte blir accepterade. Och det vill inte jag. Det vill inte jag!